bloggandets vara eller inte vara?

Det är lätt att lämna ut sig själv utan att tänka efter i alla aspekter. Jag slängde mig in i Facebook hals över huvud och tyckte att: "Jäklar, vilken kul grej!" Min man bad om återhållsamhet och höll en etisk föreläsning i köket. (Han jobbar som säkerhetsansvarig på en ingenjörsfirma). Visst, en del håller jag hemligt, allt visas bara för vänner jag godkänner. Jag tar till mig rekommendationer och har ett ganska öppet men försiktigt förhållningssätt. Samtidigt kan jag ibland fördöma folk som inte vill delta. Jag har aldrig påstått att jag är fördomsfri men är någon det egentligen? Efter gårdagens diskussion blev det ytterligare en ögonöppnare. Det är lättare att förhålla sig till något när man vet mer om det. Jag kommer att ta med mig mycket av detta när det blir dags att diskutera genrebegreppet i skolan. Vi har nya genrer på marknaden nu och det finns skillnader i dessa, som är värda att betona: blogg/blogg/hemsida. Vem är mottagaren, vilket är syftet, vad är målet, med vem gör vi det och hur länge, vilket är innehållet? Hela lärarens profession samlas i svaren på några få frågor. De ska alltid vara närvarande i allt vi gör. Men, i sanningens namn, många av oss tycker nog att det sitter i ryggmärgen och reflekterar för sällan kring detta.

bildens ursprung:http://www.flickr.com/photos/kuribo/137951057/sizes/o/in/photostream/

litteraturdiskussion

Vad jag läst förstärker min tro att jag är på rätt väg. Jag vill att mina elever lär sig att söka rätt och blir kritiska till det de läser. Det är inte många av dem som värderar sina källor eller för den delen använder fler än en källa eller olika medier. De specialarbeten de kommer med är snygga i sin layout men de kan inte försvara innerhållet i en opponering, det är bara en klipp-och-klistra-produkt där enstaka ord i sammanhanget är utbytta, många ord vet de inte betydelsen av. Intresset för detta väcktes på en kurs med Filippa Mannerheim. Hon håller på att utveckla ett läromedel "Strindberg - det är väl bara att googla?" En ögonöppnare. Vi ställer krav på att de ska göra ett specialarbete för att det står i kursplanen att de ska göra det men då måste fokus ligga på ovanstående och det gör det nog tyvärr ganska sällan. De ska bedömas under resans gång och inte bara på slutprodukten. Att låta kompisarna vara opponenter är inte heller någon dum idé då det delvis är dom som ska vara publiken. Det är viktigt att på ett tidigt stadium få dom att förstå vem det är som ska läsa eller höra på. Att även låta några elever vara teknikhjälp i klassrummet tror jag är viktigt då många av oss saknar kompetens inom olika programvaror inom t ex bildbehandling där många elever är mer eller mindre experter. Att använda bloggar i undervisningen eller i skolans vardag kan vara både positivt och negativt, positivt med möjlighet till omedelbar respons av alla inbjudna. Negativt att det kanske kan vara svårt att administrera om du som lärare är ensam ansvarig för kommentarernas kvalitet. Det kan också vara svårt att få genom önskemålet i förhållande till policyn.

Min bakgrund

Jag jobbar på en 1-9 skola i en sydlig värmländsk kommun. På högstadiet har vi cirka 330 elever och 40 i personal. Vi har hyfsat utbyggd hårdvara med datasal, smartboards och en stationär eller bärbar dator i varje klassrum. Vi har 5 arbetsplatsdatorer/ 10 anställda. Ett stadigt ökande antal elever med behov av extra stöd har också en elevdator i skolan. Denna förfogar de själva över i tre år. På skolan finns en specialpedagog som ska ha fortlöpande genomgång med eleverna och deras datorer. Övriga datorer och kringutrustning sköts av en IT-pedagog utan utbildningsansvar. Att fortbilda sig inom IT kommer mycket på personalens egna intresse och ansvar. Lönekriterierna innehåller krav på viss grundutbildning motsvarande PIM 4. Denna utbildning sköts av en administratörsutbildad pedagog från annan skola i kommunens datasal. Man får anmäla intresse och helst gå på sin lediga tid. Detta gör att det inte har högsta prioritet. Min rektor är en hyfsat upplyst pedagog men hade kanske lite bråttom vid inköp av våra gigantiska "ipads". Kollegor upplevde de som felplacerade över whiteboarden i klassrummen och utbildningen var 3 timmar för samtliga. Möjligheterna i övrigt överlämnades till den egna kreativiteten och nyfikenheten. Mitt uppdrag: att vara med och genomdriva en skolans profilering där IT är en del av verktyget samt öka mina kollegors vilja och kunskap att utnyttja existerande teknik på ett bra sätt.
Hur: se över skolans eller kommunens IT-policy samt gjorda enkäter.

tigris vill oxå vara med

katten är med i mina inläggsskapande.









Bilden kommer från:http://www.flickr.com/photos/39939143@N07/4138791496/

så var man där

I Sveriges studentsstad nummer 1. Nu, 10 år efter en examen jag aldrig trodde jag behövde komplettera, sitter jag i skolbänken igen. Ett intresse för IT som börjat krypa sig framåt och nu blommat upp till ett nyfiket uppvaknande och till kanske en sista regeringssatsning på större fortbildningsprojekt för lärare. Framför en dator stapplas de första bokstäverna fram i ett "äkta" blogginlägg. Nyfikenheten har funnits ett tag i att publicera det som gärna skrivs i vanliga fall men nu ska det vara yrkesrelaterat på något vis. Efter inventering i gruppen har det kommit fram en massa som man inte visste att man behövde veta men som vi alla hoppas få lära oss under kommande veckor. Jag hoppas få dela med mig av detta åt mina kollegor i kampen om tiden. Konkurrensen är hård med IUP, centrala mål, förmågor och kursplaner. Vi sitter alla i samma båt och bråttas alla med samma problem. Hur ska jag få mina kollegor intresserade av att komplettera sin metodik/pedagogik? Vad ska skolan satsa på i form av utrustning/utbildning? Ingen säger det är lätt, men nu tar vi tjuren vid hornen och genomför detta!!